Malte Brigg lever på sin ö med vinden, havet och sjöfåglarna som sällskap. Han får annat att tänka på den vårdag som en blå väska flyter iland. Flickan som kliver ur den är en avig typ, tvär och svår att förstå sig på. Malte försöker på olika sätt få kontakt. Det går till sist, via en liten övergiven trutunge.
Bilder: Sassa Buregren
”Med stort tålamod lirkar Malte med tösen. Hon är svår. Vill vara ifred och svarar mest med ”skit i de du”, men Malte märker inte ord. Han är lika klok som mamman i Mumindalen, som lät det osynliga barnet mest vara. Varför Räkan är så tilltufsad får vi inte veta, men ilska och övergivenhet brukar ta varandra i hand. Man måste bry sig om för att tina.
En övergiven trutunge får Räkans hjärta att vekna. Hon bäddar med ljung och står så äntligen i dörren till Maltes stuga. ”Vad äter små fågelungar?” Och hon tittar honom i ögonen för första gången.
Här finns stor dramatik och mycket värme. En bok att spara, trösta barn och sig själv med. Den har nu fått hedersplatsen bredvid Stormstina (Lena Andersson), en annan pärla på hyllan som doftar kobbar och skär och har en egensinnig tös och gammal öbo i sig.”
Marianne Ekenbjörn/ Sundsvalls Tidning