Samuel passar inte till lärpojke hos smeden. Vilken tur han har som istället hamnar hos en skräddare. Och att han träffar Lisa igen, det är också tur. Ja, turen räcker även till henne när hon får en chans att slippa den elaka hattmakerskan. Men att äga en magisk rot, en alruna, är som att äga en varghund. Man måste sköta den mycket noga och när Samuel återvänder från landet finns alrunan inte kvar i burken. Turen vänds i otur, ingenting är sig längre likt.
Det var inte meningen från början att alrunan skulle få så stort utrymme, men den bredde ut sig och tog plats. Till slut blev den en liten levande rotgubbe. Ett mycket nyckfullt väsen, som Samuel har fullt sjå att hålla ordning på. Mäster Skräddare räddas ur en ekonomisk katastrof och moster Emma tillfrisknar efter sin sjukdom, antingen det är alrunans förtjänst eller inte. Under tiden växer Samuel, tar ansvar och blir allt modigare.
”Mangold döljer inte den stora fattigdomen men understryker människors hjälpsamhet och solidaritet. Stadens vitalitet präglar dess invånare, så optimismen blir förhärskande. ”Dödgrävaren gåva” är trots det dystra namnet rolig att läsa; Mangolds genrebyte visar sig mycket lyckat.”
Ying Toijer-Nilsson/ Svenska Dagbladet