För mig är det viktigt att använda begreppet roman; jag skriver barnromaner. Mina böcker är skönlitteratur alldeles utan några andra avsikter än att berätta och fördjupa ett tema.
Barnlitteraturen var ursprungligen i första hand pedagogisk. Barnen skulle lära sig saker och allt de läste skulle bidra till deras uppfostran. Det tog lång tid innan böcker för barn kunde betraktas som skönlitterära skildringar, att läsas för nöjet att ta del av en berättelse precis som vuxenlitteraturen.
Att böckerna sedan används i skolor som pedagogiskt material för till exempel lästräning är en helt annan sak. Även romaner för vuxna kan ju användas på gymnasieskolor eller i svenska för invandrare till exempel.