Kristallballongen tog lång tid att skriva. Jag tror det beror på att den behandlar ett ämne som för mig är tungt och hopplöst: miljöförstöring. Jättarna är lika dumma och egocentriska som stora företag. De ser bara till sina egna intressen och struntar i om  trollens boplatser blir dränkta.

 

Rabén&Sjögren 2002

ISBN 29-66125-0

“Kristallen smög redan i trädtopparna, så det gick enkelt och snabbt att ta ner henne. De hamnade mitt bland några spretiga buskar, men det var ingen fara med ballongtyget den här gången för buskarna var mjuka och gav efter utan att trassla.

– Inte för att jag har sett det med egna ögon förr, sa Frej, men jag är beredd att slå vad om att det här är en jätteodling.

Han hade klättrat upp på en packlåda och hängde över relingen. Nu nappade han tag i ett blad och luktade på det.

– Minsann, ropade han, morötter! Det är morötter!”


Nu har Oliver blivit stor och vi får istället följa hans lillebror Joel. Kristallen är namnet på farbror Bergströms ballong och nu sitter de där alla fyra: Joel, Bergström och hans systerdotter Matilda som kommer från stan. Och så tomten Frej.

De far norrut, så långt att de kommer ända till jättarnas land. När jättarna bygger dammar påverkar det alla andra i den stora skogen. Det blir torka och översvämningar om vartannat. Och när en jätteflicka gråter går det åt ett helt lager med kökshanddukar!

Omslag: Alvaro Tapia


RecensionerRec.Kristallball....html

Jätteflickan Gullviva är deprimerad. Hon har gått till dammen i tre gånger trettio dagar och väntar på ett tecken från sin älskade Ymer. Hon sörjer, men kan inte gråta. Tomten Frej och Joel tar hjälp av bävergäll och musik från en gammal trattgrammofon så att jättedottern kan gråta ut och sedan bli glad igen. Därmed behövs inte dammen mer och vattnet kan släppas fritt.