andarna dansar

Siselia Jonsdotters dagbok 1772

 

Siselia, Elfver, Annecke och Chrestina. Samma namn som idag, men bara nästan. Tänkte de som vi? Hur var det egentligen att leva år 1772? Att skriva om historisk tid innebär en hel del research, för att få grepp om tidsandan och hitta detaljerna som gör berättelsen levande.


Andarna dansar ingår i en serie historiska böcker som Rabén&Sjögren gav ut 2003-2004. De övriga författarna är:

Tomas Blom , Bo R Holmberg, Börje Isakson och Lena Kallenberg.

“– Elfver, viskade jag. Där! Titta där borta!

En suddig ljuspunkt flämtade till under dimbanken borta på Åsen. Som om någon försökte slå en låga med flintstål utan att lyckas. Där var det igen! Och nu lyste det starkare. Vi kunde se hur ljuset flyttade sig sakta fram och tillbaka i en långsam dans. Men det var så svagt och så suddigt att jag fick gnugga mina ögon för att fatta att det var verkligt.

Det klack till inom mig: tänk om det var älvorna igen! Jag var betydligt mera rädd för dem än för en gammal Felmätare som gick igen. Nu var jag glad över att jag hade droppat getmjölk åt älvorna däruppe på skogen.”


Siselia lever i en tid där tron på det övernaturliga är en del av vardagen. Man kan ju aldrig veta - det är bäst att blidka de osynliga makterna. Det är en omvälvande tid, på tröskeln till det nya samhället. Storskiftestid. Bylivet är på väg att brytas upp, snart ska varje bonde rå sig själv och bli oberoende av grannarna. Med de nya ägogränserna kommer osämja och misstänksamhet. Lantmätarna är ofta ovälkomna. Kanske mäter de fel och blir dömda att gå igen tills allt ställts till rätta.


RecensionerRec._Andarna_dansar.html